What bloody day is it? It's bloody sunday.

Igår var det söndag. På söndagar ska man städa, lyssna på sjörapporten, lösa korsord, kanske ta en skogspromenad - trygga, lite halvtråkiga saker som liksom fastslår att det är söndag.
Vi skulle få nobelt fikabesök av bästa vännen och beslutade oss för att genomföra punkt ett på söndagslistan. Så här gick det.

Men eftersom vi har så fiffiga dammsugarpåsar så var problemet snabbt löst. Vilket drag det blev i snabeldraken! Maken susade runt i lägenheten och tjoade av glädje!

På eftermiddagen fick jag ett kreativt anfall och började fixa ihop en lampa som jag har tänkt på hur länge som helst. (Innan var den klädd i sedesamt beige handarbetad näversöm. Detta ihop med den röda lampan var verkligen klämmigt, men inte riktigt min stil.) Jag hade ett riktigt slitet påslakanset fyndat på Myrorna för just det här ändamålet.

Efter att ha mätt och sytt och sprättat åtskilliga gånger insåg jag att det enda raka var att sy fast tyget för hand. Suck. Jag är inte en noggrann och ordentlig människa när det gäller handsömnad, men på något sätt - Japanspecial på Agenda - lyckades jag sy alla de hundra centimetrarna!


I rent extatisk kreativ yra fortsatte jag med att börja virka en rund trasmatta som jag tänkte ha nedanför sängen. Jag gjorde ju ett försök förra året med gamla t-shirtar, men den blev så fnasig och elastisk och ja..ful så jag slängde den. Nu har jag istället en massa slitna men fina lakan som jag kan använda. Man känner sig oerhört stark och mäktig när man får sitta och slita tyg i remsor. Att tyget är oerhört slitet och skört genom tvättar och tidens tand är ju inget man behöver nämna i sammanhanget...

Så här långt kom jag igår kväll. Inte så illa pinkat va? För att ni ska få ett hum om den verkliga storleken demonstrerar jag här tillsammans med en pocketbok av standardstorlek.