2009/02/28

natten har tusen ögon

Jag undrar en sak. Hur kommer det sig att folk verkar glömma bort att de är läskunniga så fort de ber mig om hjälp? Eller är det att be om för mycket när man tycker att de ska läsa vad det står på böckernas framsidor? Om en ung tjej plockar ner "Snabba Cash" från hyllan och sedan frågar mig om det är "Snabba Cash" hon håller i, vill hon veta om det verkligen är sant det som står på boken? Vill hon veta om det eventuellt är uppföljaren "Aldrig fucka upp" ? Eller är hon helt enkelt så lat att hon inte orkar läsa på omslaget? Tja, frågorna hopar sig... En teori är att många människor har ett helt resonemang i huvudet och att det bara är den sista meningen som kommer ut ur munnen. Detta skulle i så fall göra oss butiksbiträden till detektiver där vi försöker lista ut hur associationskedjan som ledde fram till frågan "har ni en bok som handlar om en kille?" ser ut. Jo det är sant, jag har faktiskt fått exakt den frågan en gång.

En annan företeelse som förundrar mig är att hur många rea-skyltar vi än pyntar med så ser majoriteten dem inte förrän rean är över och vi i vanlig ordning glömt kvar nån skylt...


Jobbdagboken. Vem har dekorerat den tro..?


Glastaveldekoratrisen Astrid. Är djuret i hörnet a) en muräna b) en varan eller c) en haj ? Var med och tävla. Du kan vinna min autograf, eller ett begagnat kaffefilter...


My bunnified bathroom.


Det knasigaste vykortet jag fått på mycket länge damp ner i inkastet häromdagen och kommer från Schweiz. Jag vet dock inte vad den franska texten betyder...

Jag känner att det är dags att dra till med en riktig bloggar-klyscha. Varför skulle jag vara annorlunda? Alltså, här är den: dagens låt "Dream Lover" med Bobby Darin.

2009/02/26

detta jävla letande...

Åh, jag såg en repris av en av mina favoritdokumentärer om fotografen Anders Petersen - det var han som plåtade bilden som pryder Tom Waits album "Rain Dogs"!! Jag vill alltid vara medelålders kedjerökande cynisk fotograferande MAN när jag ser den dokumentären. Ganska svårt att göra någonting åt det mesta av ovanstående. Möjligen börja röka men det lär ju knappast göra någonting bättre... Och nu håller jag dessutom på att läsa en novellsamling av Charles Bukowski, en annan härligt destruktiv/kreativ gubbstrutt. Varför är det bara de destruktiva som hyllas för sin kreativitet! Jag varken dricker eller röker excessivt, skär mig inte, betalar hyran och håller upp dörren för gamla tanter. Dessutom är jag tjej. Herregud, jag kommer aldrig bli något. Jag kanske får snickra på ett alter ego... Vad sägs om "Allan Fink"? Äsch, det var ju upptaget. Det visar sig vara en souvenirtillverkare i Järpen. Damn!

I torsdags, grabbar och tjejor, besöktes det bokrea (bokrean på min arbetsplats borträknad då)! Och vilka fynd jag gjorde! Inte prismässigt kanske, men i alla fall när det gällde urval.

Världens bästa Coco! Jag önskar att jag hade varit tolvårig punkare..eller gör jag verkligen det?


"Rocklåtarna som skakade Sverige". Den ultimata skivsamlingen. Inkluderar hits som "Tennessee Waltz" med Alma Cogan och "I go Ape" med Neil Sedaka.


En fantastiskt snygg men tyvärr helt värdelös bok. Jag lärde mig INGENTING nytt av den. Det är lågenergilampor, femminutersduschar och baljväxter för hela slanten. Dessutom går det nästan inte att läsa eftersom all text är placerad i färgglada duttar istället för på enfärgad bakgrund. Undrar hur man bäst återanvänder den... Tips någon?


En intressant liten pocket om långtråkighet, ett synnerligen intressant ämne tycker jag. Var kommer annars kreativiteten ifrån?


Nog om reafynd. Jag vill sprida mitt senaste evangelium: Gröna äpplen is the shit!! Jag har på grund av min pollenallergi haft svårt att äta äpplen - jag fick alltid allergichock i halsen. Här om dagen blev jag dock så vansinnigt sugen på att ta en såndär knäpp-tugga av ett saftigt grönt
äpple. Jag var helt enkelt tvungen att prova. Döm om min förvåning när jag inte kände någonting alls. Sedan dess har jag frossat i äpplen, jag har ju fem år av gröna äpplen att ta igen!

2009/02/18

friede freude eierkuchen...

...vilket direktöversatt från tyskan blir "frid, fröjd, äggkaka".

Jag gjorde det! Efter att ha tjatat, ältat, tvekat och sett fram emot det i flera veckor har jag rakat bort större delen av min huvudbehåring. Kvar blev en massa hårstrån i 3-5 mm längd. Det roligaste är den varierande färgen - jag färgade ju håret rött för några dagar sedan. Men även längden på hårstråna varierar ganska mycket. Det visar sig nämligen att mitt mjuka babyhår inte ens står emot stora stygga trimmern, nej det lägger sig snällt ner med resultatet att skallen liknade Keith Flints (frontfigur i Prodigy) härligt glesa clownfrisyr. Men nu är det tack och lov fixat. Tror jag.

2009/02/08

nashville pussy

Vad är väl bättre efter en lugn eftermiddag/kväll på jobbet än att fylla magen med smaskig öl och kaloristinna anrättningar av brittisk typ? Namnet på puben känns talande: The Pig and Whistle...





Efter pubbesöket visade Marcus mig hur EMS såg ut. Det såg bland annat ut så här:






Snacka om dansbandsreflexer!



Egentligen var vi ute för att gå på klubben "Adrenalin" som denna gång huserade i en båt - en knubbig sådan. Det blev en underlig kväll. Detroit techno och break core i skön förening (fråga mig inte vilket som var vad) skvalade ut ur högtalarna, ölen luktade hundmat och jag ägnade mig, i brist på annat, mest åt studier av diverse dansstilar. Fascinerande! Men på det hela en ganska ljummen kväll. Såg senare att "Flygande Bokrullen" spelade på Fasching samma kväll. Då blev jag lite ledsen i ögat.

Adrenalinbåten - båten med den knubbigaste baken.


Underbar affisch vid Slussen.


Finast i Stockholm.






2009/02/06

Que sera sera

Idag såg jag författaren Malte Persson. Han kom gående genom spärrarna vid Hötorget med ett leende på läpparna. Jag log tillbaka. Sen kom jag på att jag inte känner honom, men han såg bara så trevlig ut. Som en vän.

Själv var jag ute och flanerade på jakt efter en festblåsa, något coktailpartyaktigt eller så. Susade in på H&M men susade snart ut igen, jag är inte riktigt överens med deras anatomiuppfattning. Mitt mål var i själva verket vintagemeckat "Beyond Retro" som ju har ungefär hur mycket second handplagg som helst. Detta - insåg jag efter en kvart - är tyvärr inte enbart positivt. Det krävs tålamod och hängivenhet för att plöja sig igenom textilmassorna. Slutligen, efter en och en halv timme, hade jag hittat två klänningar som faktiskt passade. Nu är bara frågan: vilken ska jag ha på mig på festen??? Ska jag ha
a) Den söta 50-talsklänningen som minner om hårsprej och hully gully, parat med ett pärlhalsband och hårband



eller b) Den fräsiga servitrisklänningen från 70-/80-talet i knallrosa med blå detaljer som kräver sina slarvigt knutna converse och kanske gula strumpbyxor?


Ja, det är svåra beslut det här. Tål att tänkas på både en och två gånger.

Häromdagen slogs jag av insikten att mitt hennafärgade hår inte sprakade sådär rödorange längre, snarare slakande brungrått. "Häpp, här ska färgas!" tänkte jag och började energiskt röra ihop den mörkgröna sörjan. Lite väl impulsivt skulle det visa sig, jag hade nämligen inte vidtagit någon av de förberedande åtgärder som jag brukar göra: plocka fram en oöm handduk, plastpåse till håret, gummihandskar, kam o.s.v. - nada! Så jag sprang in med alla grejorna in i badrummet ( gojset ska appliceras så varmt som möjligt för intensiv färgton), stoppade huvudet under kranen, på med vatten och så nästa steg: kleta klägget i håret. När jag kommit halvvägs i min skönhetsprocess inser jag plötsligt att det är någonting som fattas. Något ganska viktigt. Jag har glömt handskarna! Jag hade fina orangea handflator i flera dagar. Men håret blev i alla fall bra!