På den sjunde dagen...

Idag åkte de tre vännerna utan Jerry till Myrorna i Ropsten. Det visade sig var den perfekta dagen för just detta. Alldeles varmt och soligt och inget annat planerat för dagen. På vägen dit såg vi detta:

Är det a) en skulptur som ska föreställa en stor hög med silverbajs, b) en avstjälpningsplats för överblivet silverfärgat klet som stelnat, eller c) en väldigt stor, smält tennsoldat?
Lord knows.

På Myrorna var det varmt. Och så fanns det huur mycket saker som heelst! Så mycket pryttlar att vi nästan blev kvar tills de stängde. Självklart fastnade jag bland böckerna - det gäller ju att ladda upp med lite mer att släpa på till den nära förestående flytten. Det blev några luntor från femtitalet om hushåll och att "sätta bo". Jag är helt besatt av sådana böcker! Inte för att jag skulle förhärliga hemmafrutillvaron på något sätt, men det är så roligt att se hur man tyckte att folk skulle ha det hemma då och så kan man få mycket tips och inspiration. Nåväl, när jag inte trodde att jag skulle hitta mer saker kom vi upp till klädavdelningen. Det känns som att jag provade igenom hela sortimentet. Det gjorde jag inte, möjligen någon promille av det. Helt sjukt! Knäppa viscoseensembler, soldressar, skrikiga kavajer, en clowndress (!) och hemska blommiga 80-talsklänningar med spetskragar - jo där fanns nog det mesta. Jag gick därifrån med en blommig städrock, ett denimtält (mycket artistiskt..) och en lustig särk med mönster av rosa kedjor på. Herregud, hur har jag klarat mig utan dessa plagg innan?

När vi, alldeles uttorkade och letargiska av trötthet staplade därifrån var vi rörande överens om att en dag som denna krävde glass, varken mer eller mindre. Det var inte så lätt att hitta glass i Hjorthagen tyckte vi. Fast sen kröp ett Coop nästan upp i knät på oss. Och därinne, där stod dom.
Behöver jag ens säga något mer? Vännen och jag stod framför hyllan med Havregryn, Sylt och Cornflakes och bara hojtade av glädje. Ett roat biträde upplyste oss vänligt om att det bara var ett tillfälligt gästspel, men hon lyckades ingalunda dämpa vår entusiasm. Till sist lyckades vi handla glass och krångla oss ut ur den pyttiga labyrintaffären. Det var ett sant Hallmark Moment när vi satt där på varsin parkbänk med glassarna i högsta hugg, varmt gult solsken över oss och svajande nygröna träd som susade. Vilken dag!