Leveransen har precis kommit, och jag far runt som en tätting med alla böcker som ska upp i hyllan. Då susar han in i butiken. Håret i en gråsprängd hockeyfrilla och stora glasögon av åttitalssnitt. "Du" säger han, "vilka böcker säljer ni mest av just nu?". Jag förklarar att de första två titlarna på topplistan samt Obamas självbiografi säljer som smör i solsken. Han frågar lite mer och fiskar boktips. Sedan rotar han runt i sin väska och fiskar upp den bok som han själv läser för tillfället - en fackbok om antikens kultur. Jag tipsar honom om Steven Saylors deckare i antik miljö och han blir eld och lågor men inser att han måste med tåget. "Tack för det trevliga bemötandet, att du har tid med mig. Ha en trevlig dag!" säger han och rusar iväg. Några timmar senare kommer han ingalopperande fram till mig vid disken, tar min hand och utbrister "jag har precis varit på anställningsintervju! Tack vare att du gjorde mig på så bra humör, tror jag att jag fick jobbet!" det sista nästan viskar han fram sådär oss emellan. Jag önskar honom lycka till och han försvinner ut ur butiken. Fint va?
När jag efter en slitig dag på arbetet kommer hem, ligger "missnöjesmagasinet" dvs. Mitt i Söderort - gratis lokalblaska - på byrån. Efter en snabb genombläddring, läser jag en artikel om en tjej som gått igenom de flesta ätstörningar man kan ha och som höll på att avlida av sin träningsnarkomani. Fruktansvärt! Och då var hon ändå själv både danslärare och kostrådgivare. Precis bredvid artikeln sitter en stor färgglad annons för viktväktarna!!
Jag blev så förbannad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Så himla respektlöst mot den här tjejen och så smaklöst av redaktionen. De hade kunnat lägga den på vilken sida som helst! Nu ska jag skriva en arg insändare. Yep, that's right! Nytt år, ny energi, nytt engagemang. Få se hur länge det varar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar