2009/01/28

jag, nancy och lee

En dag i klumpighetens tecken, som brukligt är när jag har öppningspass. Knappt öppna ögon, stripigt hår, kalla klantiga händer, svettiga armhålor och en andedräkt som jag låtsas komma från nån annan - jag måtte vara en syn för gudarna! Men istället är jag så rasande trevlig att inte ens den mest stressade, gnetiga kärring kan motstå mitt hjärtliga "hoppas du får en skön läsestund"-leende! För att inte somna av tristess, vrider jag upp volymen när cd-växlaren kommer till Nancy Sinatra. Åh, tänker jag, nu kommer den dära underbara låten som man kan gnola med i! Icke. Inget gnolande här inte, ty de inledande stråkarna bara virvlar längre och längre in i låten utan att man får höra en körtjej ens. Jag mindes bestämt att jag hade hört den här låten - med sång - vid ett tidigare tillfälle i butiken. Till sist blir jag så frustrerad av sånglust att jag böjer mig ner och kikar på de magiska rattarna på stereon. Då får jag syn på en liten gynnare som det står "balance" ovanför. Jag tvekar en sekund. Bestämmer mig för att det är det nog värt och vrider en liten snutt...tadaaaaah! Oooh summer wine sjunger Lee och Nancy. Ridå.

En liten stund senare sitter jag och läser i det tillhörande skivhäftet, eftersom jag aldrig tidigare tillhört Nancys fanskara och därför önskar insupa lite mer kunskaper i ämnet.
Ett rop slinker ur mig när jag kommer till följande mening:

"In 1971, after Lee Hazlewood had begun to spend more and more time with Swedish film maker Torbjörn Axelman at his location ten or so miles north of Visby, Gotland, Nancy Sinatra retired to build a family."

Herregud, det var ju denne Torbjörn som sköt ner min föredetta lärare i dramat på Brucebo utanför Visby för en tid sedan! What are the odds liksom??

Efter all denna excitement blev det spontanfika/-shoppingrunda med grannkollegan. I provbåset på Weekdays insåg jag att a) Jag börjar få en mammakropp - vilket inte är enbart negativt...men inte så kul heller, b) alla kläder var för små och c) att jag såg ut att komma från en fullständigt annorlunda planet än de övriga kunderna i butiken. Det blev inga billiga byxor. Det bidde billiga underkläder med fina tryck istället. Väl hemkommen från detta kommersiella strövtåg tog jag mig i kragen och släpade fram Steve - min symaskin - och började laga och sy upp byxor som blivit liggande i flera månader. Et voilá: TRE par byxor färdiga för användning! Jag känner mig mycket nöjd, på gränsen till självgod.

Justja, hittade ett otroligt fint pysselförkläde - ett sånt med bara en knapp i nacken - på enorma Beyond Retro. Fille, den här posen är till dig!




5 kommentarer:

Filip! sa...

Grymt!!! Godkänd pose!

Sandra sa...

wii, jag hittade hit! tack för en trevlig dag!
keep on blogin'!

mads sa...

My GOD! Wunderbar! Du ser ut som en nonstop! Eller vänta, många nonstop!

Den där bananen ser god ut.

ps: de där vågiga bokstäverna bildar ordet clelenif. Vad tusan är clelenif? Ett kvastfeningsfjäll? En ananas? En liten, liten gubbe som bor i flugsvampar? Nej vänta, det är ju en smurf.

prudelutt sa...

Snacka om tillfälligheter.....
Om du inte hade.... så hade du inte... eller hur det nu är...

prudelutt sa...

Ville bara påpeka att bloggklockan inte är nåt att lita på. Klockan är ju för fan efter 21.00.....