Om man är ledsen och nedstämd och det är sjuttiotal och man har ett gäng måttligt intresserade barn i varierande ålder från Adolf Fredriks musikklasser (eller nåt) i släptåg, finns det inget som är så uppiggande som en promenad på Valhallavägen. I alla fall enligt Lee Hazlewood. Kanske värt ett försök??
Ett - 1 - glas rödvin är allt som krävs för att jag ska förvandlas till en bultande filt. Tung, slapp och luddig.
Jag måste se mera Elvis-filmer.
3 kommentarer:
Framförallt King Creole. Grym.
Jag behöver tre glas vin innan det känns som att min kropp börjar delas i två delar, från hjärnhalvorna ner till fossingarna. Det känns lite som en ytterst försiktig "skew" i grafikprogram.
Skicka en kommentar