Vaknade halv ett. Tog på mig en tröja och hasade runt i lägenheten en stund. Gjorde mig en kopp te, satte på radion och läste om Göran Hägg i senaste Vi-tidningen. När teet var uppdrucket och artikeln slut började jag ånyo hasa runt i lägenheten, uttråkad och totalt oförmögen att ta initiativ till vilken handling som helst. Så brukar mina lediga dagar tyvär se ut: en odyssé i handlingsförlamning. Jag vet inte om det är dagsljuset som gör det. Eller mina hemmafru-ideal som jag aldrig kommer kunna uppfylla. Efter en stund fick jag infallet att jag skulle städa lägenheten (det brukar börja så). Med yrvaken febrilitet började jag gnida runt på den DDR-gråa dialogtelefonen i köket. På radion diskuterades nån konstig katolsk filial med högerextrema tendenser som tydligen har återförsonats med påven. Mycket nöjd med telefonen fortsatte jag att feja på diverse ytor i köket. Men sen kom andra saker i vägen - duschar, facebook och sånt därnt nödvändigt. Resultatet blev att allting såg bedrövligare ut efter mina städförsök, än det gjorde innan, eftersom jag i min tankspriddhet lämnat allt vind för våg. Shame on me.
Vid det dagliga Ica-besöket några timmar senare blev jag pinsamt varse om en av mina synnerligen framträdande ovanor: nynnandet.
Jag nynnar helt ohämmat ofta medveten om det, men inte alltid visar det sig. När jag räcker fram avin för paketet som jag ska hämta, säger killen i kassan "ja, jag får väl fortsätta på melodin du nynnar på senare ikväll". Jag står som ett levande frågetecken! Det visar sig att jag har stått och nynnat på tetrismusiken, men i huvudet hade jag Nina Simones "Young, gifted and black". Jag var helt inne i den komplicerade ceremonin som kortbetalning innebär.
Läste på en rolig blogg idag, killen hade gått in för det här med listor. Då insåg jag att jag med mitt listdille omedelbart måste bidraga med en dylik. Det här blev min lista.
Konstigaste beteendena under min barndom:
1.Petade ner halvuppätna smörgåsar under frysen för att slippa utskällning (jag hatade mat).
2.Dödsångest över att jag hade glömt bort hur themesongen i "Dumbo" gick.
3.Vred armen ur led på mig själv i ren trots när min far bestämt skulle guida mig till toaletten.
4.Skaffade mig urinvägsinfektion eftersom jag ofta fann det överflödigt att gå och kissa fast jag var grymt kissnödig.
5. Ofta förekommande dejá vu-upplevelser. Precis det här har jag upplevt förut..eller?
2 kommentarer:
Välkommen till klubben av husmödrarnas-dilemmaklubb. Hur man än gör så blir det ju fel. Och ju mer man städar desto skitigare blir det....Hur det nu går till det vete fan?! Jag gör det enbart vid absoluta nödsituationer eller vid rätta lägen: t.ex. man sitter på muggen och tittar på tvättfatet och konstaterar att en film av tvålavlagringar i kombination med döda celler har bildats i och runtom fatet. Då tager man, fortfarande krystande och sånt
( vill inte gå in i detaljer) fram den lille zvampen och något fiffigt medel och svisch så har man städat både tvättfatet och samvetet. Det våras för simultankapaciteten.
Städa medan man ser skiten. Blir det för mycket av den ser man den ju inte - typ skogen och alla träd.
Nynnandet kan bli en mycket lukrativ inkomstkälla när du börja ta in STIM-avgifter för dina covers.
påstår din ömme moder
nä, nu glömde jag min lista:
1. två kilo mjöl (nej inte shoppinglista...
Apropos saker man minns från sin barndom/ungsomstid:
1. Blev otröstligt ledsen när jag tappade min favotallrik i golvet så den gick i tusen bitar. Inte för tallrikens skull utan för potatisen som låg på den....
2. Hade en förmåga att reta gallfeber på mina lärare för att försöka berätta roliga historier helt apropos det som talades om.
Det finns en historia i alla lägen.
Problemet var att jag ibland inte hade alls förstått poängen.
3. Blev diskvalificerad från fiollekionerna för att jag ansåg att man inte ska behöva spela fiol när solen skiner. Men eftersom solen sken väldigt mycket så blev det inte så mycket mera spel.
4. I en annan skola visade jag mina tidiga ambitioner till att förbättra världsekonomi när jag vägrade att köpa vissa dagstidningar som vi skulle använda som undervisningsmaterial. Jag delade med en kompis. En förvarning från rektorn blev resultatet.
(inga åtgärder - rektorn en girigburk, kunde inte avstå från min skolpeng)
5. Under sju års tid åkte jag och många andra med spårvagn (märke anno dazumal) till skolan. Eftersom det fanns passagerare i alla åldersgrupper beblandades vi även med fossilierna som inte ens försökte att förstå oss. Minst en gång per månad fick man endera gå hem eller ta nästa spårvagn pga att man har blivit utslängd. Vid ett tillfälle yttrade sig en äldre herre över killarnas långa hår (på Hitlers tid hade sånt inte förekommit, bla, bla bla) Svar från en av mina vänner: Äsch du är ju bara avundsjuk. (gubben hade totalflint).
den ömma modern
(öm var hon i öronen)
Skicka en kommentar