uppfuckat!

Ja, nu är den här - Lapidus senaste "Aldrig fucka upp" i pocket! Som vi har längtat. Eller för att citera en av dagens kunder " Ja, det hade ju nästan blivit billigare att köpa den riktiga boken på rean", apropå bokens pris på 74 kronor. Japp, först tjatar di sönder örona på en i ett halvår och när pockethelvetet äntligen kommer så gnäller de över priset. Otack är världens lön! För övrigt bör förklaras att "den riktiga boken" som kunden pratar om tydligen betyder en normalstor inbunden bok till fullpris. Pocketar är allså inte riktiga böcker och storpocket verkar inte existera i medelsvenssons universum alls. Nu har vi rett ut det!


Ännu en lugn stängningskväll, måndagar är sällan undantag. Vid sjutiden kommer två härligt skånsktuggande damer med en liten tösabit i tre - fyraårsåldern in i butiken. Kvinnorna, som visar sig vara mor och dotter, letar efter något läsbart och skrattar rätt högljutt medan de sinsemellan håller upp olika titlar. Under tiden springer den lilla tjejen fram till mig vid disken och kikar busigt på mig under lugg. Jag ler busigt tillbaka - som i hemligt samförstånd. Hon tjuter och springer bort och gömmer sig hos mormor. Proceduren upprepas ett antal gånger med samma resultat. Kvinnorna har fortfarande inte lyckats att bestämma sig för någon bok. De skrattar och bullrar då plötsligt en gäll röst skär igenom: "Mormor mormor är det en kille eller en tjaj?". Först fattar jag inte att det är mig hon menar men sedan ser jag att både flicka och mormor tittar åt mitt håll, mormor med blossande röda kinder:"Det ser du väl att det är en tjej!". "Men hon har ju kort hår" hojtar det lilla flickebarnet åter. "Men det har ju mormor också" svarar mormor generat, skrattar lite och sällskapet bryter upp.

Dagens låt: "Jag fröken Ellen sett i badet" med M A Numminen

haru röa hund?

Guuud vad jag är senfärdig i mitt skrivande! Jag får skylla på att orden behöver mogna några dagar eller så.

Jag har tatuerat mig. Äntligen! JAG har gjort något som jag föresatt mig - det händer minsann inte varje vecka. Det blev en Loranga (ja inte den orangefärgade läsken utan Barbro Lindgrens klassiska bråkstake) på armen. Inte så att jag rusade iväg på rena impulsen, det var noggrannt planerat sedan år tillbaka. Men sjutton vad det stacks! Vet inte vad jag i min naivitet väntade mig, men jag blev definitivt överraskad. Stolen som jag fick sitta i påminde i mångt och mycket om en tandläkarstol, en såndär höj och sänkbar med bara ett armstöd. Eftersom tatueraren satt på sidan med armstödet och bearbetade min arm, fick jag hålla emot så att jag inte skulle trilla ut på andra sidan. Det kändes ganska knasigt... Efteråt var jag alldeles matt, jag gick omkring som en zombie. Men det kan ju också ha att göra med att man var lite bakis efter Pocketgalan kvällen innan...



...Som ju förtjänar ett omnämnande i sig. En exakt kopia av förra årets pocketgala med några få undantag när det gäller "pristagare". Galan är allså till för att utmärka de författare som sålt flest pocketböcker under det gångna året och organiseras av svenska förläggareföreningen..tror jag. Samma ställe (Rival vid Mariatorget), samma författare (Katerina Janouch, Jan Guillou, Camilla Läckberg osv) samma tråkiga piroger, äckliga nötter och en sjukligt ointresserad konferencier i form av Erik Blix. Och det tog ju aldrig slut slut någon gång! Nästa gång tror jag att jag hoppar på eftermyset direkt!

Dagens låt: "Australia" med the Shins

ödets ironi

Är det inte förskräckligt fånigt att Bagarmossen inte har ett endaste bageri? Inte ens ett sketet litet kondis har vi! Vart är världen på väg..?



Dagens låt: "Karma Police" med Radiohead

alien vs. predator

När reastressen lagt sig och allt rullar tillbaka i gamla banor igen och det dessutom är ny månad, då kommer Marsbjörn!

Denna underbara affisch noterades på byggplanket bredvid nergången till tunnelbanan i Gamla Stan. Jag tänkte på dig Madeleine!

Dagens låt (eller snarare låtar): hela soundtracket till Wim Wenders film "Until The End Of The World"

iiiiiiiii....

Finns det något ljud som du hatar sådär ända in i märgen? De flesta människor har åtminstone något ljud som de ogillar så starkt att de påverkas fysiskt av det (jag snackar inte om bajs-basen a.k.a. the brown note). Jag och min sambo diskuterade sådana ljud på tunnelbanan idag. Med ens dök ljudet av riktigt hård krita mot griffeltavla - inga mjuka skoltavlor med plastbeläggning här inte - upp i mitt huvud. Och jag rös i hela kroppen, helt okontrollerat trots att ljudet bara fanns i mina öron! Jag satt och skrynklade ihop mig i flera minuter, medan vi fortsatte att diskutera pipljudet som hörs innan dörrarna stängs i tunnelbanan. Men ljudet i huvudet ville inte försvinna. Ju mer jag försökte ignorera det desto mer gnisslade det i skallen och desto mer grimaserade jag. Det måste verkligen ha sett konstigt ut. Vid Sandsborgs station, där vi klev av, kunde jag slutligen slappna av och koncentrera mig på alla gulliga hus i stället. Det är ju uppenbarligen inget fel på min inlevelseförmåga...

Dagens låt: "Trouble Child" med Joni Mitchell

le livre en face

Idag hände det. Jag och sambon har införskaffat oss vårt första samägda konstverk någonsin - en litografi av Sven Nordqvist! Det känns väldigt bra men också ganska konstigt. Det innebär nämligen att det på våra väggar därhemma kommer hänga tjugo tavlor/teckningar av mig och ett konstverk av en riktig konstnär. Det känns förpliktigande. Det måste hängas i rätt ljus, i rätt ram och så vidare. Det känns fint att jag knallade hem hela vägen från Gamla Enskede till Bagarmossen i snålblåst och på snorhala trottoarer med paketet i ett ömt grepp. That's how you treat art!


Dagens låt: Lonesome Blues med Hank Williams